Det är ett helvete när man har kört slut på idéer, energi, lust och intresse att ta itu med vissa saker...man bara dalar och får inte kraft nog att ta för sig att göra nåt. Man bara stänger...Självklart beror det på alla nedgångar som varit inom loppet av en månad, speciellt en av dem får en att bli så orolig....jag vet ju inte om jag kan andas ut ännu och bara DET tar hårt på en...men samtidigt har det väckt andra saker inom mig, andra intressen som känns lite viktigare nu men svåra att veta hur man går tillväga med...Jag har mitt jobb men känner att jag skulle behöva ändra inriktning. Allt för att få veta så mycket som möjligt.

Ringde nyss ett samtal och genast fick det mig att må lite bättre, åtminstone för orons skull...det är så svårt att veta hur man går vidare efter en sådan pärs, ja för mig är detta ju en pärs...kanske finns det andra som tar detta enklare men för mig som alltid hatat detta i hela mitt liv, ska nu behöva sätta mig in i det. Visst en del har landat och man har fått lite mer "rätt" på det nu och det var ju inte SÅ farligt som det lät från början men TILLRÄCKLIGT för mig att veta ändå. Nu tror jag att allt har kommit fram, åtminstone hoppas jag på det... jag vill verkligen tro på det positiva men när man blir orolig så blir det såhär om vardagarna...man tar inte sig för nåt speciellt. Just nu jobbar jag inte ex. Jag behöver paus i mycket men samtidigt behöver jag komma igång oxå...jag vet att man mår bättre då. Men ni vet den där gnistan, den vill man ju ska lysa lite mellan varven...men svårt när det ena efter det andra händer...

Ibland är jag svag, svag för att jag är sårbar och när jag är sårbar blir jag svag...egentligen handlar det om att bygga upp sig, hitta rätt motstånd och rätt nivå på dessa byggstenar men faaaaaaaan, nu vill jag bara ha lugn och ro och lite ljusglimtar...ska det vara så svårt att få det?

Jag tror att jag den sista tiden har spårat ur lite, visst är det påverkan utifrån som gör handlingar som man egentligen inte annars hade gjort och vice versa...principer som jag alltid stått fast vid rasar runt mig. Banor och vägar som absolut inte vill in på för att det är fel väg....men jag vet att om jag inte hade haft så "mycket" annat runt mig så hade jag klarat av att hantera vissa saker mycket bättre som det senaste ex....

Nä usch, idag är det verkligen en spy-gallan-dag...Det känns som om jag behöver rycka upp mig, sluta tänka på saker som inte är så viktiga och jag mår som bäst när jag får vara med mina barn och jag skulle må bättre av att komma igång med min träning igen den har verkligen fått falla tillbaka pga allt detta och det som byggs på...Jag behöver en ny gnista här i livet....var är den? Samtidigt är det skönt att veta att jag inte är ensam om att tappa gnistan...men ändå...det är inte likt mig!

 

cw

17 februari 2013 22:27

Livet är inte enkelt alla gånger. Ibland händer saker som man aldrig kunnat tro och det är fullt naturligt att man tidvis känner att nu orkar man inte mer.
Det är helt ok att känna så... men man får altid den där extra kraften ändå även om det känns helt hopplöst.
Jag tror att "tiden" spelar stor roll i det hela.
Man får distans och saker sjunker in i en och det är ibland som ett sorge-arbete att ta sig igenom eländes-sakerna.
Kära du ställ inte så höga krav på dig själv ... du är bara "människa" som alla andra och ingen behöver vara fullkomlig. DU är bra som du är och allt man gör är med en god tanke bakom. Ja jag tror bestämt att du är en sån person. Varm och go och en som vill räcka till för alla.
Tyvärr glömmer man ofta bort sig själv i allt omhändertagande av alla runt omkring en.
Tillåt dig själv att känna som du känner just nu... sörj det onda som du råkat ut för och sen ska du se att rätt vad det är så lägger det sig och du får ny energi igen. Jag tror det är viktigt att tillåta sig att även vara besviken och nere... inget fel med det. Hoppas du förstår hur jag menar :) det är svårt att förklara i ord ibland tycker jag.

Jag tycker du är en fantastisk människa som bryr dig om allt och alla.
Var lite rädd om dig själv nu och kom ihåg att ibland sker saker av en anledning och senare i livet kan man se bakåt och förstå varför.
Det kan komma ngt gott ur det fastän man inte upplever det så just då det händer.
Skickar lite kraft genom luften och önskar dig allt gott!
KRAM KRAM

Åberg

18 februari 2013 10:26

Du skriver alltid så uppmuntrande Eva

 

Åsa

18 februari 2013 10:27

Jag skrev så mycket mer men det försvann tydligen...baaah

http://divalicious.bloggplatsen.se

Åberg

18 februari 2013 10:29

hm funkar dåligt idag på kommentarerna här...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Min fina höstbild   Vintertiden är här så det förslår, en helt upp och nedvänd värld hamnade min vardag i, för många timmar åt ena hållet och för få åt andra men trots det ändå pigg? Skum känsla!   Ikväll blir det gymmet igen med Lena och e...

  OJ sommaren är över och hösten är här, vad fort det gick men det har varit en helt underbar sommar så man ska inte klaga, den bästa på länge. En hel del har man hunnit med i sommar men min fokus har legat på träning, jobb och ungar. Man har inte...

  ...solen på g upp imorse då man kom hem igen =) Godmorgon... Det är segt idag, jag var hemma vid 4 tiden och vaknade upp av att jag trodde huset skulle ramla... Jisses vad det small ?...det var värsta åskvädret där ute! Igår blev...

    Det var längesedan jag var här, blir inte så ofta när man har så mycket omkring sig, speciellt nu när den ljuva vårtiden är här....allt grönskar omkring en, inte bara naturen utan kärlek med och det känns så fantastiskt mysigt.   Jag har...

  Det har gått en tid nu, en tid av analyseringar och ett plus ett, vilket innebär att jag backar och jag tror jag gör rätt...min magkänsla säger en del och den ska man lyssna på den är till 99% sann. En gammal f.d vän till mig var ganska bestämd ...