Direktlänk till inlägg 28 juni 2012
Många gånger när jag känner att livet är allt bra orättvist så saknar jag min mamma och tänker på henne på HUR hon hade gjort och på vad HON hade uppskattat....det finns människor i detta livet som inte tar till vara på andra närstående som har chansen till att få vara med på stora betydelsefulla tillställningar som
faktiskt fortfarande är kvar på detta jordeliv.
Min mamma hade gjort ALLT för att få vara med på mina ungdomars studenter, hon hade verkligen sett fram emot den dagen då den skulle komma, hon hade varit SÅ lycklig och så STOLT över att få ta del av så stora betydelsefulla händelserna i varje människas liv. Medan en annan närstående kommer med bortförklaringar och kan inte delta på NÅGON av studentungdomarnas liv inte ens ringa och säga grattis och denne lever på denna jorden ännu.
Min mamma var inte rik men hon var rik på annat KÄRLEK, ÖMHET och SNÄLLHET...hon uppskattade varje stund hon fick med barnbarnen, hon ringde inte ens för att fråga om vi var hemma hon bara åkte ut och OM vi inte var hemma ja då satt hon utanför och väntade tills vi kom hem.... Hon la ner massa tid i telefonen för att kunna umgås med sina barnbarn genom att LÄSA SAGOR I LUREN, då hon under ett par år bodde 50 mil ifrån. Trots att hon mådde skit och hade sina sjukdomar så klarade hon av att passa 4 små barn på en gång, min mamma var sjukpensionär.
Hon gjorde vad hon kunde med det hon kunde för dom...
Sen har vi minstingarna som har fått växa upp utan sin mormor men som trots det fortfarande minns de där kexchockladen som mormor alltid hade med sig när hon kom...ibland la hon sina sista pengar på barnen, huvudsaken var att dom fick lite, hon tänkte inte på sig själv. Hon ville ju vara DÄR för dom, ge dom så mycket hon kunde men det hon inte kunde ge i pengar gav hon i kärlek och i kvalitetstid hon försökte verkligen väga upp. Ibland kunde hon ringa flera gånger om dagen för o prata med alla kidsen...hon var verkligen en STOLT mormor.
Hon var så lycklig för alla sina barnbarn... ibland var de största barnen hos mormor i några dagar då hittade de på en massa, det var cirkus, det var Hälleviksbassängerna, det var marknader, bio osv...de var där ganska ofta.
När de stora var små så stickade mamma en hel del (något jag inte har lärt mig), det blev tröjor, babyfiltar, vantar och sockar...ja hon hittade på allt möjligt till dom. Och hon tyckte det var kul...
Min mamma hade uppskattat att få vara med när de växer upp, få ta del av deras liv och att få se sitt första barnbarnsbarn SOFINE...herregud jag kan se framför mig hur glädjetårarna hade rullat ner från hennes kinder och att få hålla i detta underverk...Eller att få vara med när Sagha & Madikken uppträder på sina konserter vilket inte ANDRA heller uppskattar, eller när de har sommarlovsavslutning där man ser andra barns morföräldrar och farföräldrar som följer sina barnbarns liv medan mina får stå ensamma med bara sin familj, det känns tufft kan jag säga men tyvärr inget vi kan styra men med detta menar jag att livet är allt bra ORÄTTVIST!!!
Allt handlar inte om pengar, man kan inte värdera tid i pengar det är mycket viktigare att spendera tiden än att slösa upp pengarna för det är stunderna som man kommer ihåg, inte prylarna....prylar är inte värt nånting men tiden får man ALDRIG tillbaka och barn växer upp snabbt. Den dagen då mina tvillingar är stora kommer de komma ihåg vad de hade och vad de INTE hade, vilka som spenderade tid med dom och vilka som INTE gjorde det men med så många syskon och två föräldrar vid sin sida så kan de aldrig bli ensamma, men nog märks det tydligt vid sånna tillfällen då de stora högtiderna kommer så som konfirmationer, födelsedagar, uppträden, studenter och skolavslutningar, giftemål, barndop, födslar m.m Men de människorna som väljer att inte finnas vid deras sida, det e de människorna som aldrig kommer bli ihågkomna på ett bra sätt. Och de är inte medräknade i framtiden...
Och det är inte lätt att komma i efterhand och försöka reparera nåt, för tiden går aldrig att få tillbaka och barn växer så fort och så även deras intressen...
Mamma, älskade mamma, mormor och gammelmormor det finns så mycket jag vill säga dig och vi alla saknar dig, du var UNDERBAR och vi VET att du skulle gjort ALLT för att få spendera tid med dina barnbarn och numera barnbarnsbarn du kunde verkligen uppskatta det som fanns runt dig.
Jag älskar dig mamma jag saknar dig....
Over And out